are the Latin words used by Pontius Pilate in the Vulgate translation of the John 19:5, when he presents a scourged Jesus Christ, bound and crowned with thorns, to a hostile crowd shortly before his Crucifixion. The King James Version translates the phrase into English as Behold the Man. The scene is widely depicted in Christian art. The Ecce homo is a standard component of cycles illustrating the Passion and Life of Christ in art. It follows the Flagellation of Christ, the Crowning with thorns and the Mocking of Christ, the last two often being combined. The usual depiction shows Pilate and Christ, the mocking crowd and parts of the city of Jerusalem. But, from the 15th century, devotional pictures began to portray Jesus alone, in half or full figure with a purple robe, loincloth, crown of thorns and torture wounds, especially on his head. Similar subjects but with the wounds of the crucifixion visible (Nail wounds on the limbs, spear wounds on the sides), are termed a Man of Sorrow(s) (also Misericordia). If the "Instruments of the Passion" are present, it may be called an Arma Christi. If Christ is sitting down (usually supporting himself with his hand on his thigh), it may be referred to it as Christ at rest or Pensive Christ. It is not always possible to distinguish these subjects.   Related Paintings of Ecce Homo :. | Floral, beautiful classical still life of flowers.111 | Temptation (mk26) | Kentucky | The Infant Samuel | Douple-selfportrait |
Related Artists:
Leon Lhermitte
1844-1925 was a French painter and etcher of the late nineteenth century. A student of Lecocq de Boisbourdran, he was a realist artist whose primary subject matter was of rural scenes depicting the peasant worker. He gained recognition after his show in the Paris Salon in 1864. His many awards include the French Legion of Honour (1884) and the Grand Prize at the Exposition Universelle in 1889. Lhermittees innovative use of the then contemporary media of pastels won him the admiration of his contemporaries. Vincent Van Gogh wrote that. If every month Le Monde Illustre published one of his compositions.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Alfred Sacheverell Coke
fl.1869-1893